Farfars begravning
Nu är det gjort, nu har det varit begravning för farfar. Vi åkte dit i dag jag och Kim, vi tog egen bil. Då kunde vi åka hem när vi ville kände vi. Först samlades vi utanför kyrkan, sen gick vi in och fick alla en ros sen satte vi oss. Redan efter att vi satt oss kände jag hur tårarna började rinna. Det är liksom stämningen på något vis, det är så sorgligt. Sedan när psalmerna kom då var det kört verkligen åh vad ledsen jag var. Men hela ceremonin var vacker, väldigt vacker. Och vi hade en underbar präst, hon var så duktig. När hon pratade om farfar så gjorde hon det med värme, jag vet att hon är proffs på det och det var hon verkligen. Hon pratade om hur han hade arbetat hela livet ända tills han blev för sjuk, alltså i höstas. Hur han var en av Sveriges främste kemister, ja allt annat med, vackert var det. Vilken man han var min farfar, världens bästa, en riktig förebild.
Ja grät det gjorde jag som bara den med, kramade Kims hand så hårt jag bara kunde. Han var underbar och jag är så glad att han var med. Sen när vi alla gick fram till kistan då trodde jag att det skulle brista, men det gick bra jag bet ihop, men K däremot åh vad ledsen hon var då. Och direkt jag tittade på kusin P som va så ledsen så brast det hos mig.
Sen blev det middag på herrgården och vilken middag, jättegott var det, jag fick god vegetarisk mat. Såsen var gudomlig och alla åt sig tvärmätta tror jag, efteråt var det ananastårta och kaffe *mumma*. Sen åkte vi hem till farfars fru och sat ocg pratade en stund och kollade på gamla kort på honom. Det var underbartatt träffa släkten igen, speciellt alla kusiner och Elli, åh vilken rar tjej, helt underbar är hon, det hoppas jag att hon vet.
Komplimanger fick jag som vanligt (låter kanske ego, men A ger mig jämt det och K med, brukade farfar oxå göra), men det är kul att höra att man är fin ibland. A sa till Kim att hon hoppades att han visste att han hade världens finaste tjej, det visste han sa han, sennär nån sa att hon var så fin då så sahan att det är hon nu med. Då blev jagglad. Det roligaste var nog när de uppmärksammade mina lockar, kammade det inte efter det torkat ochdå blir mitt hår så himla lockigt. DåsaKim du brukar väl inte ha lockigt hår? Elle han visste kanske att det kunde vara smålockigt, men inte så lockigt. Åh vad jag skrattade åt honom. Vi har varit tillsammans i 9 år snart och han har missat mina värsta lockar.
Kanske lät lite kaxigt det jag skrev här ovanför, bara så att ni vet så tycker jag själv inte att jag är fin, men det är kul att höra det ibland.
Nu är jag hemma. Tina höll precis på att lägga Felix när vi om hem. Dom hade haft det bra och varit i kiosken och ätit glass och allt hade gått jättebra. Hon tyckte att det var en liten hjälte vi hade. Hon är så bra med honom, dom tycker så mycket om varandra. På tal om Felix på måndag blir han 3 år våran lilla kille, eller han äör inte så liten längre. Så på söndag blir det kalas, ska bli skoj. Han säger det att vi ska äta glass och tårta när han fyller år.
Fest på lördag, det ska verkligen bli roligt, längtar verkligen dit. Uppsatsen ska vara klar i morgon och lämnas in på fredag, skönt att ha det överstökat om man säger så. Många anledningar att fira sen på lördag.
Dags att sluta skriva tror jag om nån ska orka läsa allt detta:)
Kram på er!
Ja grät det gjorde jag som bara den med, kramade Kims hand så hårt jag bara kunde. Han var underbar och jag är så glad att han var med. Sen när vi alla gick fram till kistan då trodde jag att det skulle brista, men det gick bra jag bet ihop, men K däremot åh vad ledsen hon var då. Och direkt jag tittade på kusin P som va så ledsen så brast det hos mig.
Sen blev det middag på herrgården och vilken middag, jättegott var det, jag fick god vegetarisk mat. Såsen var gudomlig och alla åt sig tvärmätta tror jag, efteråt var det ananastårta och kaffe *mumma*. Sen åkte vi hem till farfars fru och sat ocg pratade en stund och kollade på gamla kort på honom. Det var underbartatt träffa släkten igen, speciellt alla kusiner och Elli, åh vilken rar tjej, helt underbar är hon, det hoppas jag att hon vet.
Komplimanger fick jag som vanligt (låter kanske ego, men A ger mig jämt det och K med, brukade farfar oxå göra), men det är kul att höra att man är fin ibland. A sa till Kim att hon hoppades att han visste att han hade världens finaste tjej, det visste han sa han, sennär nån sa att hon var så fin då så sahan att det är hon nu med. Då blev jagglad. Det roligaste var nog när de uppmärksammade mina lockar, kammade det inte efter det torkat ochdå blir mitt hår så himla lockigt. DåsaKim du brukar väl inte ha lockigt hår? Elle han visste kanske att det kunde vara smålockigt, men inte så lockigt. Åh vad jag skrattade åt honom. Vi har varit tillsammans i 9 år snart och han har missat mina värsta lockar.
Kanske lät lite kaxigt det jag skrev här ovanför, bara så att ni vet så tycker jag själv inte att jag är fin, men det är kul att höra det ibland.
Nu är jag hemma. Tina höll precis på att lägga Felix när vi om hem. Dom hade haft det bra och varit i kiosken och ätit glass och allt hade gått jättebra. Hon tyckte att det var en liten hjälte vi hade. Hon är så bra med honom, dom tycker så mycket om varandra. På tal om Felix på måndag blir han 3 år våran lilla kille, eller han äör inte så liten längre. Så på söndag blir det kalas, ska bli skoj. Han säger det att vi ska äta glass och tårta när han fyller år.
Fest på lördag, det ska verkligen bli roligt, längtar verkligen dit. Uppsatsen ska vara klar i morgon och lämnas in på fredag, skönt att ha det överstökat om man säger så. Många anledningar att fira sen på lördag.
Dags att sluta skriva tror jag om nån ska orka läsa allt detta:)
Kram på er!
Kommentarer
Trackback
