mariia

And I´m still fat!

Ja det är härligt när det går åt rätt håll. Det smälter ute och solen skiner då och då. Det märks att det är vår på det sociala planet likaså. Man får inbjudningar åt höger och vänster och helgerna börjar bokas upp. Har tre bokade helger på raken nu. Det är allt från dop, mässa, födelsedagsmiddagar till tjej & sexpartyn. Men jag gillert! Det gör jag verkligen. Sitter hemma tillräckligt mycket.

Annars är det mycket att fixa med just nu. Det ska bokas och planeras in. Det är väl så när mammaledigheten börjar gå mot sitt slut. Jag har länge längtat efter att få börja jobba och det gör jag fortfarande men, det här med att lämna Lukas på dagis är inte lika lockande. Han är ju min lilla karamell. Ska han spendera hela dagarna på dagis. Min lilla plutt, mitt lilla gryn! Ska snart få tid för inskolning. De ville ha mig att börja senare men jag bad om att få den tiden jag ansökt om från början. Det är ju inte mitt fel att ansökningen försvann. Jag var ute i god tid och nu har de lovat att fixa det.

Är inte helt imponerad av kommunen just nu kan jag säga. Kan inte skriva nåt om det här men jag gissar på att tjänstefel har begåtts. Det kan inte vara nåt annat! Sen är jag rätt så trött på ointelligenta människor. Visst jag är själv ingen Einstein men nog fan tänker man efter och reflekterar lite innan man öppnar munnen. Och det ni läste om i NKP om barnet som stängts in på en förskola. Det är inte heller nåt som imponerar precis. Jag har vetat detta ett tag och vet vem som stängde in, vart det hände och vem som blev instängd. Men det var inte på mina barns dagis kan jag säga. När jag läser sånt här så längtar jag ännu mer på att få börja jobba och vara en BRA pedagog.

Ska på dop på lördag vilket får mig att komma in på ämnet kläder. Jag kan lova er att det inte är lätt att hitta kläder när man är en tjockis. Och när man väl hittat nåt som passar så ser det inte bra ut. Spelar ingen roll vad jag sätter på mig. Kan ju lika gärna klä mig i en sopsäck. Detta får mig att komma in på ämnet diet. Jag får ofta frågan om hur det går och folk är snälla och säger "Nu har du gått ner va? Det syns". Men sanningen är den att nej det har jag inte! Gjorde det ett tag och blev väl av med fem pannor men sen dess har det gått käpprätt åt helvete. Vågen pekar stadigt uppåt och det här är riktigt deprimerande faktiskt. Men nu får det fan vara nog! Det har jag sagt hundra gånger och ni är nog lika trötta på det som jag är. Men det funkar inte, det gör det inte. Fortsätter jag så här så lever jag max 20 år till skulle jag tro. Det är bara att titta på historian. Farmor dog i hjärtinfarkt när hon var femtio, min pappa höll på att dö i en han med när han var femtio men överlevde och dog tio år senare istället. Min morfar dog utanför mammas sovrum när hon var tretton år, oxå han i en hjärtinfarkt. Jag vet hur jag ska göra men det gäller att hålla ut vilket är lättare sagt än gjort när man är uppfödd på godis. Men det är klart att man kan om man bara vill.

Men jag är en addict, det är ju så. Det är ett sjukligt beteende det erkänner jag och jag är så medveten om detta. Men jag har lite olika planer för att få viss bukt med det hela. Men ja vi får väl se hur det går. Men det är ju bara att stänga munnen det ska ju inte vara så svårt, eller?

Nu ska jag gå och se på Sneckern och sen är det GREY`S! Life is sweet!