mariia

Igår när vi hämtade barnen på dagis så berättade fröknarna att Lukas ramlat och tagit emot sig med händerna. De märkte att han hade ont och var kinkig. Kim bar upp honom och satte honom i bilen där sa han aj aj och när vi frågade vart det gjorde ont så pekade han på handleden. Sen grät han till och från resten av kvällen. Han använde sig inte av armen knappt alls. Den hängde och om den kom i rörelse så grät han, men den var inte svullen och såg inte skadad ut. Han fick alvedon och sova. Han grät ett par ggr i natt med så han hade ont. Men imorse när han vaknade var det som bortblåst. Han stödde på handen och röjde runt som vanligt. Underbart skönt! Jag fick bita mig i kinden igår för att inte börja lipa. Jag är ju van med gråt, men när de små gråter av smärta då känns det som att hjärtat ska gå i bitar.

Idag har det varit en lugn dag här hemma. Kim satte på sig arbetsbyxorna och satte igång och körde ved efter frukosten. Jag var hemma med barnen. Efter lunch drog vi till skogen och lekte vid kojan. Sen gick vi till affären och köpte fika eftersom farbror Rickard kom på besök. Vi fikade och hängde ett tag sen var det kvällsmat och sängen för de små. Mamma kom förbi med kläder till Felix oxå kom jag på. Igår handlade jag ännu mer kläder till barnen. Plus ett postordetpaket förra veckan och tradera till Alice. Börjar komma ikapp med andra ord :)

Felix är fortfarande vaken men är på g i säng. Jag älskar att hänga med dem på dagarna men när kvällen kommer smyger ett behov av ensamtid sig fram. Det kommer jag inte ifrån. Numera är jag så trött på kvällarna med så jag hänger inte i länge jag heller. Men två timmar varje kväll är guld värt. Sen när man vaknar på morgonen av barnen så är det härligt och mysigt och morgonmys i sängen är svårslaget!

Jag är en person som både är mamma och egen individ. Jag har behov av egentid, umgänge med vänner och att bara få vara ibland. Sån kommer jag nog alltid att vara. Alla är vi ju olika och har olika behov. Och så måste det få vara. Jag kan erkänna att jag älskar att få sitta i soffan ifred och ägna mig åt mig själv. Jag kommer aldrig att bli en sån mamma som svarar att vi mår bra när någon frågar hur jag mår. Sen är ju mina barn givetvis det viktigaste och värdefullaste i mitt liv. Felix mitt stora skolbarn. Alice som kallar sig själv för Bitchiebus och säger att saker hon äter är nuttiga. Och Lukas som clamar saker och skriker mina och som hoppar på min rygg och mage varje chans han får. ♥