mariia

Finns en sak som jag och min sambo ofta kan bråka om. Och det är helgen, den förbannande helgen. Vi vill ofta olika saker med våran lediga tid. Och vi planerar aldrig tillsammans. Och det är väl just det som är problemet. Han tänker vad han ska göra och vad han måste utföra medans jag har min bild av vad jag vill att vi ska göra. Sen på lördagmorgonen när vi sitter ovh äter frukost så surar vi (oftast jag) till. Och sen kan tjaffset vara igång. Jag skulle vilja säga att det är bådas fel och jag kan sätta mig in i hans situation med det kan jag verkligen. Han tycker att jag bromsar honom och förstör medans jag känner mig ensam med barn, lekkamrater, matlagning, städ och tvätt som måste tas om hand om på helgerna. Varenda lördagmorgon så sätter Kim på sig arbetsbyxorna innan frukost eller så fixar han bil och släpkärra. Han ska antingen till Karlstad och handla, till far sin och fixa nåt eller så ska han bygga eller fixa med något här hemma. Och jag är glad att han gör det för det behövs och för det mesta låter jag honom hållas. Det är bra saker han gör men samtidigt så skulle jag bara vilja hänga med honom och hitta på roliga saker. Men han roar sig inte så ofta, han har så mycket måsten och han är en sån arbetsnarkoman. Igår kväll skulle han ut och klippa gräset klockan åtta men han var dödstrött så jag sa att han borde stanna inne. Jag skulle vilja ta långfrukost, sitta och prata, kanske hitta på nåt kul med barnen eller vad som helst. Idag handlade det om en säng som han har byggt. Han ville till Karlstad och köpa färgspruta, madrass mm. Visst får han åka men det blev lite argumentation innan och då lackade han och sen åkte han inte. Och jag talar emot mig själv för jag vill att sängen ska bli klar men jag vill inte att han ska åka. När han åker blir jag så ensam och det finns inget att göra i den här hålan som gud glömde. Varför bor vi här då? Jo för att vi inte kan köpa ett hus i stan när jag inte har ett fast jobb och Kim blir av med sitt vid årsskiftet. Det gör inte oss till några ultimata lånekandidater (speciellt inte när man ska betala för två hus). Stäng av känslorna, sluta tänk. Var glad att jag har en så bra man som jag har. Han ställer upp på allt jag ber honom om, han skojar med mig, han brottar ner mig på golvet, han är glädje, han är helt jävla fantastisk det är han verkligen. Många andra män åker iväg och fiskar och är från familjen för att ha roligt eller få egentid eller för att de (alla) män verkar älska att fiska. Kim gör det mer för att det är saker han måste göra. Visst fiskar han oxå och jag drar mer än gärna iväg på äventyr med mina kompisar så det är inte så att jag menar att det är fel. Men det verkar som att många män behöver fiska, bygga, plocka och greja bäst de vill. Och vi kvinnor får ta barn, mat och allt som kommer på hemmafronten. Det är kanske bara att gilla läget? Könsroller, jag sa KÖNSROLLER! Men tro inte att jag renoverar här hemma eller ens tittar åt gräsklipparen. Nej börja planera så jag vet hur helgerna kommer att se ut. Fast det vet jag egentligen redan innan jag har ändå hängt med honom i femton år. Men hoppet, hoppet! Men 8/10 är jag glad för att han är och handlar eller jobbar. För då är han Kim och den mannen älskar jag god damn it!