Erase and rewind

Trött, tröttare, tröttast, ja inte blir det bättre iaf. Sov hela bussresan hem och sen när jag kom hem sov jag lite till. Känner inte igen mig själv. Men nu i eftermiddag stod det klart för mig varför jag är trött. Dagarna blir rätt så intensiva. Går upp 5.30 varje dag och fixar med smörgåsar, frukt och matlådor och packar väskor och kläder till skola och dagis. Sen är jag i skolan och kommer hem och hämtar barnen på dagis/fritids. Sen hem och underhålla barnen och laga mat. Sen när maten står på bordet bryter ett stort gräl ut. Felix ska inte äta och förstår inte varför jag förstör genom att ställa fram mat på bordet. Och det är äckligt, allt jag lagar är äckligt. Igår var kycklinggrytan äcklig. Jag förklarade för honom att han ätit den två ggr förut och då rensat hela tallriken vilket innebär att han tycker att det smakar bra. Idag lagade jag potatis, fläsk och löksås något som jag vet att Felix gillar. Men nej otrevliga ord som att allt jag lagar är äckligt och att i skolan smakar det minsann bra. Bråk, bråk, bråk jag ska inte äta och ni tvingar mig. Det har vi aldrig gjort, vi brukar säga att han ska smaka. Men nu ignorerar jag honom. Vill han inte äta så kan han låta bli men det blir ingen mat senare opch speciellt ingen annan mat. Och Kim han jobbar, alla dessa konflikter är alltid mina och jag är så trött, jag är så trött. Tårarna bara rinner, jag orkar inte. Jag är en dålig mamma för jag vill bara gå och lägga mig.

Och när jag hämtade honom på fritids så sprang han emot mig och ropade på mig och jag var så glad att se honom. Han ville leka med en kompis. Jag sa att det var försent men att vi kunde gå hem och ringa till den här kompisen och fråga vad de skulle göra imorgon. Jag ska vara hemma och plugga imorgon och tänkte offra mig och ha båda två hemma efter skolan så att de kunde få leka. Men det dög inte, inte alls. Gråt, skrik på gården så fröken kom och kände att hon var tvungen att lägga sig i. Vi kom därifrån efter en kvarts skrik och gråt. Sen var det frid och fröjd ända tills maten stod på bordet en timme senare.

Vem sa att det var lätt att vara mamma? Det är det aboslut bästa som finns i hela världen men många gånger en riktigt prövning. Älskade lilla unge! Han måste ha det jobbigt och han är trött efter långa dagar han med.

Kim jag längtar efter dig!

Kommentarer
Postat av: maria blomqvist

Du e världens bästa mamma Maria..... Glöm för all del inte de!!!!!

2009-09-05 @ 17:31:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0