-på energikontot
Haft en dålig lördag, hade samma sak förra lördagen. Totalt vidrigt! Känner mig ledsen och helt slut. Den här jävla pandemin gör det inte lättare heller. Jag vet att det är samma för alla och att det inte på något sätt är synd om mig. Men jag utgår ändå
ifrån mig för Nån gång måste jag sätta mig i första rummet. Jag har jobbat 100 och pluggat 100 sen i höstas. Jag sköter det mesta i hemmet (matlagning, planeringen, inköp, tvätt, städ, logistik). Jag sköter om min mammas inköp och en hel del saker åt
henne då hon sitter framför tv:n och dör ifrån mig. Jag sköter även vissa saker hos andra anhöriga. Just nu spenderar jag helgerna med att städa, laga mat och tvätta och plugga när jag orkar ofta väljer jag bort det och ser serier istället. Ocu jag tröstäter
så snart är jag så fet så hjärtat ger upp på plats. Och så måste man oroa sig för covid för den andra största dödligheten i just det är fetma. Skulle gärna muta mig till lite vaccin nu.
Jag är en gul person så jag får min energi genom att umgås med andra. Jag är en social kameleont. Jag kan knappt få nog av umgänge. Hade jag inte haft mitt arbete nu så hade jag nog inte överlevt. Jag har kollegor som jag älskar som jag har träffat lite
och som förgyller mitt liv.
Jag har min älskade familj som tur är. Men det där med familjen är inte alltid okomplicerat. Jag har en tonårsdotter som driver mig till vanvett. Nu börjar det bli fler bra dagar som tur är, ett tag visste jag inte vart jag skulle ta vägen men där
har jag faktiskt tagit lite hjälp utifrån. Vi är ingen typisk familj som gör allt tillsammans, här gör de flesta av oss det som får oss att må bra på egen hand. På gott och ont.
När vi väl försöker att göra saker ihop så händer det många gånger att det slutar i kaos. Det är inte så jäkla lätt att få en härlig tillvaro. Jag älskar dom högt men för mig räcker det inte med en familj, jag behöver mer än så, jag behöver mina
vänner för att må bra.
Jag behöver saker att se fram emot, det härliga i livet måste vara mer än sovmornar och äta framför en serie som det är nu. Då är jag ändå en väldigt positiv person i grund och botten. Jag ser typ alltid saker ifrån sen ljusa sidan och håller hoppet
vid liv. Just därför jag känner mig så ledsen när jag ska må så här. För första gången i mitt snart 40-åriga liv överväger jag att gå till en psykolog.
Om saknad
En lördag och planen för dagen är? Jo att vattna blommor, att plocka, tvätta och sortera tvätt. Vi får inte glömma att det ska lagas lunch samt middag. Höjdpunkten för dagen händer 20.00 när jag svullar i mig socker och fett framför andra chansen.
Eller ännu bättre när jag bränner av avsnitt efter avsnitt av Desperate housewives på Disneyplus. Imorgon blir det storstäd och förberedelser av veckan som kommer. Handla online till oss och mamma. För sista året eller kanske snart 2 så sköter jag inte
bara mina inköp utan även mammas. Jag kör skytteltrafik till henne då hon ofta behöver hjälp med saker (som att stänga balkongdörren och byta ingång på tv:n när hon för tionde gången på en dag bläddrar bort kanalerna genom att trycka på fel knapp. Vi
har utökat hennes hemtjänst så nu får hon mer hjälp så det avlastar lite. Hon har också spenderat två veckor på sjukhus sista tiden. Det är jobbigt att vara förälder till sina egna föräldrar det kan jag intyga. Jag har varit det de senaste 4 åren. Men
nu är jag ödmjuk inför det och behandlar min mamma med respekt då jag förstår att hon när som helst kan trilla av pinnen.
Skitsamma det jag skulle komma fram till var att just nu är livet rätt segt. Jag får energi av att umgås med folk, att umgås, skratta och ha det gott. Förra veckan vågade vi oss till svärfar så vi fick träffa svärfamiljen utomhus. Sen blev jag sjuk och
tog mitt första covid-test, men ingen covid så jag stannade bara hemma från jobbet några dagar. Nu kom jag på sidospår igen. Jag vill säga att jag saknar mina vänner. Jag saknar att kunna ta en fika på stan eller att gå på restaurang om jag känner
för det. Som tur är så har jag mina fantastiska kollegor som jag ändå hängt en del med. För mig räcker det inte med en familj, jag behöver mer än så. Jag längtar efter vaccin och en dräglig tillvaro igen.
Jag ser fram emot sommar och lite ungänge igen. vill så gärna boka en resa men jag har is i magen och väntar.
Nu ska jag ta en dusch och fortsätta med detta hushållsarbete som aldrig tar slut.
Ta hand om er!
