mariia

För det första vill jag be om ursäkt för att jag är en sån negativ människa just nu, hemsk och gnällig. Jag brukar se mig själv som en ganska stark människa. Jag tycker nog att jag är stark och står stadigt här på jorden. Jag kan ha dåliga dagar och få utbrott men det stannar där. Aldrig har jag låtit något ta ner mig så mycket att jag gått runt och mått dåligt av det. Jag har känt att jag fixar det mesta. Men så känner jag inte just nu. Jag är så less på allt så jag vill lägga mig ner och grina. Vi ska vara lyckliga, vi ska snart ha barn men så känns det inte. Kim är trött och sjuk. Mamma är skadad och har svårt att röra sig, Lukas är död. Alice bara kräks och vägrar äta. Idag när vi kom hem från stan så började hon gråta och var väldigt orolig i hela kroppen. Inte konstigt det, hon behövde kräkas igen. Och gjorde det två ggr på mindre än en kvart. Första spyan kom på torsdagskvällen, sen en på fredagkväll. På lördagen vaknade hon och skakade men kräktes ej. Och nu ikväll så kom det en massa igen. Och hon vägrar att äta. Dricker litegrann det gör hon men vägrar allt annat. Dock så åt hon lite frukost imorse det gjorde hon annars bara två kakor på hela dagen. Inte ens choklad lockar henne, så nog är hon sjuk alltid.

Ringde till sjukvårdsupplysningen och pratade med en sjuksköterska en lång stund. Hon hade en massa tips och ville att vi skulle få i henne mat och dryck innan hon somnade. Fick i henne några klunkar vatten, alltid något. Var hon likadan imorgon så tyckte hon att vi skulle åka in med henne. Kräkningarna trodde hon inte att det var någon fara med sånt var rätt vanligt nu. Ja vi får väl vänta och se och hoppas att det går över.

Åter till det här med att jag inte känner mig stark. Vi måste ju vara beredda att åka in till BB när som helst och det känns skitjobbigt. Jag vill inte dit, jag vill vara hemma med barnen. Det har gått emot oss ett tag nu och det känns som att det är fel tillfälle. Jag vet jag gnäller, det kunde vara tio ggr värre jag vet det.

Nu ska jag snart krypa ner i sängen. Man vet aldrig hur natten blir och Felix ska upp till skolan imorgonbitti.