Vargen kommer!

Imorse vaknade båda barnen runt fem eller strax innan. Gick in till Alice med en slurk välling och sa att det minsann inte var dags att gå upp än. Gick på toan och hörde hur Felix ropade. Han trodde han var sjuk så vi tog tempen på honom men ingen feber. Hann somna om en sväng innan det var dags att stiga upp. Jag brukar ha stenkoll på barnens olika akiviteter men hade glömt att kolla i Felix ryggsäck i fredags. Så imorse insåg jag att han skulle till ishallen med skolan. Kim sa att han skulle hjälpa mig och så började vi packa skrillor och göra matsäck. Men Felix hävdade fortfarande att han inte kände sig helt hundra. Han känner sin kropp den där killen så jag tog tempen på honom igen och den här gången visade den 37.3 vilket i Felix fall är lite feber. Så ahn fick vara hemma. Alice fick gå iväg till dagis ett par timmar (10 denna vecka). Imorgon är båda hemma för då är både dagis och skola stängt.

Kim ringde nyss och deklarerade att han kommer att ligga med rejäl huvudvärk alt. migrän ikväll när han kommer hem. Ändå har han tänkt sig till sin pappa för att hämta släpkärran. Jag sa att det får vänta, hälsan får gå först. Han hävdar att vi sitter tight till tidsmässigt. Sånt kan man ju inte veta. Ibland känns det som att bebisen ska komma när som helst. Och ibland känns det som att han kommer stanna inne i magen ett tag till. Det känns skrämmande att det kan vara på g när som helst även fast jag inte tror det. Vi har fortfarande inte löst allt praktiskt med barnen. Ska försöka styra upp saker och ting i veckan. Ska packa och tvätta bebiskläder och fixa med barnvakt åt höger och vänster.

Kim sitter bara och väntar i vanlig ordning. Han har med sig mobilen och varje gång jag ringer på den så tror han att det är dags. Idag ville jag bara veta vart han hade lagt potatisskalaren. Han frågade om jag kände till vargen kommer? Givetvis gör jag det. Men ibland måste jag ju ha tag på honom av andra anledningar som sagt.

Nu ska jag roa barnen och styra upp inför middagen här hemma. Ska se till att barnen är nöjda när pappa kommer hem så han kan få vila lite. Han har jobbat hårt hela helgen hjärtat mitt! Tack för att du är världens bästa man Kim. Du gör mig och barnen lyckliga varje dag. Du är det bästa jag vet. Och nej detta är inget fjäskande eller skrytande. Han är helt enkelt fantastisk min man!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0