Sjuker
Hade det givetvis underbart med tjejerna igår. Först åt vi mat på en uteservering, jag drack min första cider på över ett år. Sen knallade vi iväg på bio. Om filmen kan jag säga en hel del. Jag älskar SATC jag gör det, det är en av de bästa serierna genom tiderna. Och jag älskar filmen av just den anledningen att jag äntligen få se Carrie, Char, Sam och Carrie igen. Men rent innehållsmässigt så kan den kvitta. Jag vet att det ska handla om mode men när de kommer i värsta balklänningarna och glittrande skor med skyhöga klackar så får jag nog. Det är lite lätt fashionoverkill om man säger så. Och det är mycket som är överdrivet. Jag kan dra på läpparna men skrattar inte alltför ofta eftersom det blir smått pinsamt. Och Anthony och Stansfields bröllop känns så där, det är med enbart för att man ska få in dom i filmen. Iof så kickar det igång filmen bra när Liza Minelli sjunger Single ladies. Och jag ogillar att Carrie gnäller på Big hela tiden. Visar på hennes omogna sida. Det enda riktigt roliga under filmen stod Charlie för. I filmens roligaste scen så säger hon: Nu missade jag nog något för alla skrattar. Och då hade hon missat det mest roliga i hela filmen. Och jag skvallrade för Tina och Jeanette och som vi skrattade. Vi kunde inte sluta och så slutade vi och sen började någon av oss att skratta, det var så jäkla roligt. Och mitt i den allvarligaste scenen skrattade vi med. Charlie du är så jävla klockren!
Kände mig lite risig igår, kände mig mör i kroppen och halsen värkte. Idag är det värre. Sov dåligt inatt, kunde inte somna eftersom jag mådde dåligt. När jag väl somnade så väckte Alice mig två ggr. En gång välling, en gång poop så det var bara att släpa sig upp. När jag väl somnat om vaknade Lukas. Så efter att jag lämnat Alice på dagis så gick jag hem och sov. Passade på när Lukas drog sin långsovning. Jag gillar inte att sova på dagen men det var precis vad jag behövde. Känner mig inte alls bra, halsen och kroppen värker. Helt fel tillfälle nu med tanke på att Däldenäs är precis runt hörnet. Men det är nåt envist virus som går nu, var och varannan unge är dålig verkar det som. Alice har klarat sig hittils iaf som tur är.
Ikväll är det möte igen. Jag har planerat att gå iväg. Mamma får kanske komma och vara barnvakt eftersom Kim behöver jobba med vagnen. Svarade på enkäten som vi fick igår. Vi fick tre stycken, en för varje barn. Ska bli spännande att se vart det leder. Om det blir dagis i Nybble istället så känns det som att det är en bra idé att sälja huset och packa sig in till stan. Känns inte så lockande att åka tre mil åt fel håll för att lämna barn varje dag. Det händer inte, så mycket kan jag säga.
Saknar mannen min som bara den känner jag. Men vill inte krama på honom för mycket eftersom jag inte vill smitta honom. Men just nu känns det som att det är värt det. Varför blir man (jag) så känslomässig när jag är sjuk? Aldrig känns tårarna så nära som när jag mår fysiskt dåligt.
Kände mig lite risig igår, kände mig mör i kroppen och halsen värkte. Idag är det värre. Sov dåligt inatt, kunde inte somna eftersom jag mådde dåligt. När jag väl somnade så väckte Alice mig två ggr. En gång välling, en gång poop så det var bara att släpa sig upp. När jag väl somnat om vaknade Lukas. Så efter att jag lämnat Alice på dagis så gick jag hem och sov. Passade på när Lukas drog sin långsovning. Jag gillar inte att sova på dagen men det var precis vad jag behövde. Känner mig inte alls bra, halsen och kroppen värker. Helt fel tillfälle nu med tanke på att Däldenäs är precis runt hörnet. Men det är nåt envist virus som går nu, var och varannan unge är dålig verkar det som. Alice har klarat sig hittils iaf som tur är.
Ikväll är det möte igen. Jag har planerat att gå iväg. Mamma får kanske komma och vara barnvakt eftersom Kim behöver jobba med vagnen. Svarade på enkäten som vi fick igår. Vi fick tre stycken, en för varje barn. Ska bli spännande att se vart det leder. Om det blir dagis i Nybble istället så känns det som att det är en bra idé att sälja huset och packa sig in till stan. Känns inte så lockande att åka tre mil åt fel håll för att lämna barn varje dag. Det händer inte, så mycket kan jag säga.
Saknar mannen min som bara den känner jag. Men vill inte krama på honom för mycket eftersom jag inte vill smitta honom. Men just nu känns det som att det är värt det. Varför blir man (jag) så känslomässig när jag är sjuk? Aldrig känns tårarna så nära som när jag mår fysiskt dåligt.
Kommentarer
Trackback
