mariia

Mina föräldrar heter Jan och Anne-Marie. Pinsamt nog så vet jag inte vilket år de träffades. Men jag vet hur dem träffades, alltid något. Min mamma hade flyttat från Stockholm för att jobba på Epa Tempo här i Kristinehamn. Hon jobbade tillsammans med min farmor som presenterade mamma för min pappa. De började dejta och på den vägen är det. De fick min storebror, gifte sig, köpte hus och sen fick de mig.

Min pappa är ju död som ni vet. Men jag tänker ändå skriva om hur det var när han levde. Mina föräldrar är världens bästa så klart. De har alltid ställt upp på mig. Jag är bortklemad och har mer eller mindre alltid fått som jag velat. De säller som sagt alltid upp. De har hjälpt mig och Kim ekonomiskt hur många gånger som helst. De har betalat en del av våra semestrar, bilbarnstolar you name it. Man behöver inte ens fråga utan de erbjuder sig. Jag brukade säga att jag skulle låna pengar, men pappa kunde aldrig ta emot pengar från mig. Dom få gånger jag skulle betala tillbaka så bad han mig behålla pengarna. Min pappa brukade komma hem till mig med tv tidningen och en påse polly. Ville jag ha nåt från affären så var det bara att ringa. Min mamma är likadan. Hon köper en massa kläder till barnen, hela tiden. Går inte en vecka utan att hon kommer hit med kläder till dem. Är det nåt vi behöver så hjälper hon oss gärna. Hon är barnvakt och ja hon gör allt min mamma. Jag och Kim köper oxå en massa saker och kläder till barnen. Men mamma vill hjälpa oss.

Men jag ska inte försköna bilden. Ibland blir jag galen på min mamma och det blev jag på pappa oxå när han levde. Ibland tycker jag att de lägger sig i för mycket. Jag säger vad jag tycker till mina föräldrar. Jag kan bli förbannad och låta hemsk, det är jag medveten om. Men jag säger precis vad jag känner till min mamma. Hon är likadan mot mig. Inget är censurerat. Vi är ärliga och likadana. Men vi älskar varandra ändå. Jag är en ärlig människa, det har jag från min mamma.

♥