mariia

Jag inser att jag inte varit någon bra vän sista tiden. Jag har knappt ringt mina vänner eller hört mig för hur de har det. Man lever sitt liv och man lägger ut allt på bloggen ja det mesta iaf. Mina vänner läser det och ser att jag har det gott eller inte men jag då? Det är så att jag skäms. På djupaste allvar. En dålig vän är det sista jag vill vara. Jag har världens bästa vänner och jag vill aldrig försaka dem! Men jobbet tar tid och familjen. Nu i semestertider har varenda dag varit uppbokad och gått av sig själv. Men jag har inte ens hunnit grilla med nån av mina vänner, skandal! och nu är det höst. Could it be anymore depressing?

Natten till igår drömde jag en mardröm om en av mina närmaste vänner. Tänkte på drömmen då och då under dagen, den var hemsk och åh vad jag grät i drömmen. Vi var ute på stan hon och jag. Hon var gravid och väntade tvillingar. På något sätt hamnar vi på sjukan och hon blöder i buken. De öppnar upp henne för att se hur illa det är- Jag får se att det är en massa blod överallt och det ser omöjligt ut som att det lever två foster i hennes kropp, men kanske det ena kan överleva. Läkaren kommer och denna står i en dörröppning och gråter. Jag förstår att det är kört och jag gråter jag med. Jag ringer henne sambo och säger att hon är sjuk. Är det så illa så jag måste ställa in mina planer för kvällen säger han? Vet inte vad jag svarar med något i stil med att han kan ställa in en del framöver. Tror att denna drömmen handlar om mitt eget dåliga samvete (om den nu handlar om nåt alls vill säga....)

Fy fan för mig! Jag kommer tillbaka. Jag älskar er och jag bryr mig om er. Tro aldrig nåt annat!