Nu blir hon frisk

Åh vad jag är glad att jag kom iväg till läkaren idag. Kände mig ganska stursk och pigg imorse när jag vaknade. Hade då varit vaken sen halv fyra då jag vaknade pga en hostattack. De som kommer på morgonen går aldrig över. Gick till köket och pannrummet och snöt mig och hostade, illa! Men ville inte väcka nån mer. De ringde från poolen men jag tackade nej och sa att jag var tvungen att komma iväg till en läkare. Kändes trist men det var rätt beslut. Fick en tid på eftermiddagen så jag ringde till barnen dagis och frågade om det var okej att droppa dem där ett par timmar. Jag brukar inte göra så men det är inte lätt att ha med tre kids till läkaren precis. Halsprovet visade inget men snabbsänkan var hög så han skrev ut antibiotika eftersom jag hade nån infektion i kroppen och sen fick jag även en vidrig slemlösande hostmedicin. Underbart skönt! Nu kanske det kan gå åt rätt håll. För jag var stursk i morse men nu mår jag skit och halsen, ja det går knappt att svälja.

Jag är en frisk jäkel och var helt säker på att proverna inte skulle visa på något alls. De gör sällan det. Jag är inte sjuk av mig. Det här är tredje gången jag käkar antibiotika i hela mitt liv. Första gången var jag några år och hade schalakansfeber och andra gången väntade jag Felix och hade varit risig länge och krävde medicin fast jag inte ens behövde det. Då åt jag bara halva kuren eftersom jag blev så risig i magen. Så detta är alltså tredje gången på trettio år så ja jag är en frisk jävel!

Åkte hem och hämtade mina hjärtan. Alice hade kört Lukas på cykel som hon sen ställt i skogsgläntan på dagis och där satt han och väntade på mer skjuts när jag kom. Han hade nog suttit där ett tag lillen. Felix satt på en stubbe och ville hem så jag kom i rättans tid. Hemvägen gick fint. När vi gick till dagis imorse så var Lukas allt annat än glad. Vi har en vattenpöl utanför våran tomt. Jag brukar låta barnen plaska i den. (Alice badade naken i den som mindre). Igår röjde de fritt i den men det var mest lervällning. Men idag skulle vi till dagis och det var en dålig idé att gå runt i den. Oj vad arg han blev. Försökte få honom att komma på andra tankar, men icke, han ältade detta hela vägen till dagis. Kom inte ens över det när vi kom fram. Lade sig platt på asfalten och surade. Personalen hade nog inte sett Lukas sur förut och undrade vad det var med honom. Jag berömde honom för att han visade sin rätta sida på dagis oxå! Klapp på huvudet Luckepuck! ♥ Han har alltid varit så snäll och det är han fortfarande men jisses vilket humör han fått. Helt underbart att han visar vart skåpet ska stå. Då kommer de längre i livet sen! Det ska och det är en utmaning att vara förälder!

Annars finns det absolut inget att rapportera. Vad händer hos er?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0