Tell the world I´m coming home

Kom nyss hem från ett möte. Stod ute i kylan en lång stund och jag är fortfarande kall. Det körde egentligen ihop sig lite så jag skulle ha varit hemma. Men det var jag som hade hand om mötet idag och jag som skulle ha med fika så det var bara att pallra sig dit. Jag älskar möten! Skönt att komma hem till ett tyst hus och slippa läggningen. Inte ofta det sker. Tyvärr är inte garaget uppvärmt så det blir ingen tv ikväll. Vill inte sätta mig i en kall soffa (brukar vara 8-10 grader om man inte haft elementen på). Det var liksom inget alternativ idag. Vi har en tv till men utan box så på den kan man bara se på blu ray.

Annars har jag varit hemma med Lukas och Alice idag. Vet inte vad som hänt med Alice men det känns som att hon gått tillbaka i utvecklingen. Hon har börjat trotsa igen. Ja så känns det iaf. Hon var hungrig förut runt halv elva. Jag gjorde en tidig lunch runt elvatiden. Men hon skull promt ha smörgås. Tills jag gick till frysen för att hämta mat, då skulle hon ha glass istället. Jag berättade för henne att det varken skulle bli glass eller smörgås utan mat. Tillslut går hon med på detta och ska först inte ha ketchup. För att sen vilja ha ketchup men skrika för att jag lagt den på fel ställe på tallriken. Precis som en tvååring. Sen har hon blivit mammig, jag ska med överallt och det är jag som ska ta hand om henne. Kimpa får inte göra nåt. Felix var en riktig mammagris när han var mindre men jag kommer inte riktigt ihåg i vilken ålder tyvärr. Kim åkte med barnen till farfar för att hämta nåt och väl hemma skulle mamma öppna bildörren och släppa ut henne. Men mamma var i Nybble på möte. Jag kan ta att hon skriker men sen börjar hon sparka och stackars lillebror får utstå en del. Hon ger sig på honom i ren frustration. Han tror att hon vill busa och leka med honom och han är så glad så glad för att sedan få sig en hurring. Det känns som ett svek mot honom. Tur att han inte förstår bättre. Givetvis låter vi inte henne slå honom men ibland hinner hon. It breaks my heart! Snabba vändningar är det oxå. Hon är helt fantastisk och gullig för att sen bli ett monster.

Åh vad jag känner mig tjatig. Negativ och tjatig, gnäller på min dotter och alla hennes upptåg. Men jag skriver ju för min skull. Är kul att gå tillbaka och se hur läget var liksom. Men ni måste tröttna haha.

Annars händer det inte vidare värst mycket här. Smooth sailing för det mesta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0