mariia

Satt just och läste Katrins blogg och ser hur hon skrivit ut en elak eller två elaka kommentarer som hon fått av Bingo. Jag blir ledsen när jag läser dem. Han skriver att det var hon som ville ha barn. Sen ska han köra Ringo till dagis och hittar inte hans vantar. Sen skriver han att alla barn på dagis har vantar utom Ringo för hans mamma har slarvat bort dem. Kommentarerna gör mig väldigt illa berörd. Just för att jag tror att det i många fall är så här. Han menar inte till hundra procent det här tror jag och det är ett osmart drag av honom. Men hon kan nog gnälla och klaga en hel del hon med i sin tur.

Det tråkiga i detta är att jag lider så av när folk kastar paj på varandra. Jag tror inte att det är ovanligt heller tyvärr. Man tävlar. Vem är tröttast? Vem har ondast? Vems fel är det att det och det är borta. Man läxar upp varandra och bråkar. Jag kan erkänna att jag gärna lägger mig i hur Kim sköter saker och ting runt barnen. Ofta är det för att jag gör det på mitt sätt och oftare än han kanske. Det är fel av mig som kvinna, det skriver jag under på direkt. Man måste respektera varandra som föräldrar. Man ska inte tvivla på den som man skaffat barn med. Men det är tufft att vara förälder. Man får hela tiden sätta sig själv i andra rummet och det tär.

Men jag tror att det är vanligt att vi kvinnor tar hand om barn och hem mer än vad männen gör och det här skapar en klyfta mellan oss. Sen tror jag som sagt även att vi lägger oss i och klankar på när männen gör det. Jag tror att många män kommer undan med uppgifter som plock, disk och tvätt för att vi kvinnor gör det. Vi gör det bittra och arga och de hjälper oss inte för att de inte anser att det behövs. Kanske för att vi inte så ofta ber dem om det?

Tror att alla skulle må bättre av att sitta ner med sina män och berätta för dem hur vi känner. Vad vi förväntar oss av dem, och tvärtom också givetvis. Vi gör många fel vi med. Man måste vara lyhörd för sin partner. Man måste respektera varandra och låta varandra få egentid utan dåligt samvete. Annars kan man lika gärna skita i det.

Det här gäller inte bara i ett förhållande. Sista tiden har jag träffat en person som jag inte tycker om. En som får mig att må dåligt. En som påpekar alla småsaker som man gör fel, stressar, skäller och beter sig allmänt vidrigt! Och på det en pedagog som får mig att gapa. Jag blir inte irriterad eller arg för det hon sa för jag vet varför hon sa det. Hon sa det för att i hennes värld är vi nära varandra och hon sa det mer som nåt man säger om nån till en kompis eller skitsamma. Så här var det. Jag kommer och hämtar Alice och hennes jeans hänger lite, eller de har kanat ner så att hon visar början av sin ända. Ett a-crack med andra ord och de ramlar ner när hon leker och kryper. Hon påpekar detta för mig. Att en kille på förskolan varit väldigt intresserad av detta. Jag ser att knytbandet på byxorna är borta och påpekar att jag kan knäppa in resåren en del så att de sitter uppe bättre. Innan det har pedagogen sagt att byxorna inte passar hennes kropp. Hon har inte kroppen för byxorna. Då säger jag att de är jättefina och att hon är fin i dem. Nu undrar både jag och Kim hur hon menar vadå inte kroppen för dem? Är hon för fet? För smal? Svårt med Alice för hon har dragit iväg och smalnat av väldigt men har fortfarande lite mjuk mage. Hon är helt lagom enligt mig. Och byxorna passar perfekt bara man drar in resåren lite.

Är trött på dåliga pedagoger rent allmänt! Folk som är hård mot barnen men sen fjäskar järnet när föräldrarna hämtar dem. Det finns gott om idioter kan man säga. Både pedagoger och karlar. Skulle kunna tänka mig att dumpa en del av dem direkt i älven.

Tack för mig! /Bitterfittan