mariia

Har precis varit och handlat och lämnat Felix och hans kompis på ett kalas i stan. När vi skulle åka hem så ser jag att det är kö, står ett par billar och nån lastbil och jag ser att det blåljus som blinkar. Säger till Kim att vända så vi slipper stå still. Kommer hem och ser att två fyrtioåringar kört av och in i en jorvall och dött på platsen, otäckt! Livet kan vända på en sekund. Men det känns som att det är hög hastighet eller påverkan bakom. Men jag ska inte säga ett ord om det för jag har ingen jäkla aning. Men känns inte som att man kör av just där och avlider så där, det är sjuttio där. Sträckan från donken ner mot Drevsta.

Har jobbat idag och jag var trött när jag kom hem. Hämtades upp av Karin som jag samåkte med. Samtidigt så ringer Kim till mig. Jag svarar och sätter mig i bilen och lyckas i tumultet att slarva bort min mobilväska. Nu när vi var i stan så åkte vi dit och kollade och då hade nån vänlig själ lagt upp den på en staketstolpe precis där jag tappat den, tack!

Tanken var att jag skulle åka till Karlstad på kvällen och träffa fyra fina vänner. Men det blev inte så, det strulade här hemma pga krockad bil, trötthet mm. Det visade sig att två av dem ändå inte kunde komma. Det blir en annan gång. Kim är nöjd över att jag stannar hemma. Vi har köpt gottis och ska mysa framför inspelat Snickaren och Greys sen när han kommer hem med Felix. De andra två sover och när jag kom hem och kände mig lite stressad och ledsen så sa Kim att barnen var som solstålar så jag kom hem till glädje. Sen åkte han och hämtade ett paket med kläder till mig från affären. Jag har världens bästa man så är det bara! Anledningen till att Kim är hemma var för att han vabbar. Lukas hade feber måndag och tisdag och var en sliten, ledsen hjälte. Nu är han på banan igen och har kommit i trots. Jag kan hälv! Men kan han inte så "du lälpa mig". Han kan allt och lite till och blir arg som ett bi om jag råkar glömma bort hans nyvunna expertis.

Felix fick åka hem från skolan och gå hem med nyckel igår och idag. Igår kom vi hem en kvart efter honom och idag en halvtimme. Kim ringde hem och ingen svarade, inte heller när jag ringde. Och även fast jag vet att inget hänt honom så knyter det sig lite i magen på kyckligmamman. När vi kom hem möttes vi av en gul unge (kletat in hela fejjan med maskrosor som är kvar trots både dusch och tvätt). Och han hade varit hos en kompis på gatan och lämnat en lapp:



Jag är så stolt över våran nioåring. Igår var vi på utvecklingssamtal för honom, blev lika stolt då. Nåt har vi tydligen gjort väldigt rätt ♥