mariia

Vill börja med att skriva att jag ställde mig på vågen imorse och den visade -2,1 kg på en vecka! Nu fortsätter jag och kämpar vidare! Fanns en stund i veckan då jag ville ge upp. Inte för att jag var sugen på nåt gott utan för att en sak har hänt mig som då och då får mig att vilja hoppa! Men det ska man inte. Man ska inte oroa sig förrens man behöver. Man ska inte måla fan på väggen. Där ska han fan inte sitta och stirra på mig. Det tillåter jag inte!

 

Helgen susade förbi i ett rasande tempo i vanlig ordning. I fredags var vi hemma hos R & M och deras två döttrar och åt tacos på kvällen. Sen satt vi i soffan och pratade i några timmar, mycket trevligt! I lördags var vi bara hemma och skrotade. Kim bar ved och jag gjorde minsta möjliga. På kvällen sen så insåg vi att Felix fått löss om går i hans skola. Så kim satte sig och brände in till stan för att köpa lusschampo. Sen kvävdes dem jävlarna. Första gången vi haft det. Hoppas inte få det igen.

 

Igår styrde vi kosan mot Mariestad för att hälsa på Jenny och Dennis och deras nya kattbebisar de hämtat. Började med att vi träffades på donken där vi intog lunch. Sen åkte vi hem till dem. En av kissungarna var så blyg så han stannade under soffan under hela vårat besök. Den andra var framme och hälsade och de var givetvis supersöta. De två yngsta barnen somnade i bilen på väg hem och vi lade dem direkt när vi kom hem. Och de sover än. Lukas kom förvisso in till oss innan fem, men Kim hämtade in hans täcke och kudde och sen snosade han om som tur var. Igår kom de upp runt halv nio så nog sover de bra våra barn iaf. Annat kan man inte säga.

 

Igår ringde en bekant som behövde prata. Givetvis pratade vi eller snarare kan man väl säga att jag lyssnade på henne. Det gör jag givetvis gärna. Jag har lyssnat på samma tugg sen i maj och det är konstant. Hon gråter och ältar och babblar. Och visst det är fine hon behöver det. Hon är besviken på mig tror jag för att jag har så dåligt med tid för henne och för att jag hittar på saker med mina kompisar utan att fråga henne. Sen är hon så besviken på en annan kompis som inte hör av sig fast hon lovat att stötta henne genom det här. Då sa jag faktiskt att den här kompisen kanske inte orkar lyssna. För så är det ju faktiskt. Alla tröttnar förr eller senare och är man inte de bästa vännerna från början så tror jag att många lessnar och ger upp. Inte en gång under vårat långa samtal frågade hon mig hur jag mådde. Och det har hon inte gjort sen i maj ungefär. Inte konstigt att det blir som det blir. Jag har gett henne de bästa råd jag kan men hon har satt sig i detta själv och hon vet att jag haft rätt från början. Skitsamma det jag vill ha sagt med detta är att man måste ge och ta det är superviktigt annars kommer ingen att palla med dig i slutändan. Och den lilla tiden jag har över spenderar jag hellre med mina "riktiga" vänner som jag älskar och som ger mig allt!

 

Nu ska jag kicka liv i barnen, ge dem frukost och sen ska jag iväg på "äventyr". Wish me luck! Sure as hell gonna need it!

 

(Nu är både min och Kims dator fucked up. Min nya har inte kommit än så jag lånar Felix. Hans är både bättre och snabbare än min, större skärm och dessutom så han har snott mitt spotify)