mariia

Det är ytterst ovanligt att jag har ångest. Jag kan räkna gångerna på mina tio fingrar ja kanske fem som jag haft ångest som vuxen. Men sen ett dygn tillbaka så ligger den där och gror. Jag mår illa, har svårt att äta (men bara ibland, hoppas det håller i sig så jag kan ha nytta av den här skiten). Jag lider så med er som lider av ångest och har det ofta. Det är så vidrigt! Jag hoppas att min går över om några dagar. Sen hände det en sak nu ikväll som gjorde den ännu värre. Är fast på ett hotell i Gbg så jag tar mig liksom ingenstans. Den här resan skulle bli mysig, men den blev mest tung. Men inte för barnen, dem har fått gå på museum bland gastar och clowner på Liseberg. Och de små har fått åka Balder för första gången, dem älskar den lika mycket som jag. Mina älskade fina barn, vad gjorde jag utan er?