Maj 2020
Denna våren går mest i Coronans tecken! Livet är helt klart annorlunda. Jag är numera i riskgrupp så jag ska försöka ta ut mycket semester i år. Vi har stannat hemma mycket. Undvikit folk men samtidigt jobbat på en arbetsplats med upp till 900 personer
på eller vad det nu är. Kontraster!
Idag tog jag iaf en fika med två av mina närmaste vänner! Och på den fikan fick jag en väldigt fin kommentar av min vän. Ifrån en kollega till henne. Hon berömde mig som pedagog på ett sätt som gjorde mig varm i hjärtat och som gav mig hopp. Har inte
känt mig som en bra pedagog sista tiden (eller sista läsåret). Det har varit ett sånt jäkla slit så jag knappt förstår att jag överlevt detta. Nu känner jag mig mer taggad på att fortsätta finnas där för barnen och vara den bästa jag kan.
Annars rullar det på. Min dotter är tonåring och 80% av tiden avskyr hon mig. Riktigt avskyr mig. Kim renoverar på här hemma. Han är enastående. På fredag fyller Felix 17 år, vad hände? Han har skaffat sommarjobb på egen hand och han kämpar på med sina
distansstudier. Han är enastående och jag är så ödmjuk och stolt!
Är rätt trött. Har jobbat 7-18 måndag och tisdag sen 6-16.30 idag. Sen är det maj, då är man alltid sliten men lycklig över sommarens intåg.
12 dagar kvar på detta läsår. Detta klarar vi! ❤️👊
Pojkmamma
Det finns inte jättemånga saker jag är stolt över här i livet. Jag är väl en helt okej människa det är jag väl. Jag sympatiserar med andra och jag finns där för Mina vänner det gör jag. Kommer man in i mitt liv och fångar mitt hjärta då är jag er trogen sen.
Jag fick tre barn här i livet, tre fantastiska barn! Två söner och en dotter, det här är jag så otroligt lycklig över. Jag skulle gå igenom eld för de där tre. Jag har gjort ett bra jobb med att uppfostra dem, eller vi har gjort ett bra jobb. Det finns inte mycket som påverkar mig i livet. Jag går igenom det mesta med en klackspark. Jag löser situation efter situation eller dag eller dag och försöker att inte tänka så mycket däremellan. Men nåt som får mig helt spak och ur led så är det när mina barn mår dåligt. Det klarar jag inte av. Hjärtat värker, tårarna strömmar och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har fått två känslosamma killar. Dem är inte supertuffa, tuffa och inte känslokalla. Den har alltid haft lätt och nära till sina känslor. Det har också lett till att det kan bli besvärligt med kompisgänget. Felix bröt sig ifrån sina kompisar i slutet av åttan. Då orkade han inte med matchogrejen längre. Man skulle slåss på pungen utan att skrika och det var jargong åt höger och vänster. Jag minns med stolthet om gången han kom hem och berättade att han stått upp för en tjej dem var taskiga mot. Hur han sagt emot när snacket blivit rasistiskt och hatfullt. Jag fick nog när han låste in sig på toan och ledsen ringde sin pappa. Efter att ha blivit hotad med stryk och kallad taskiga saker. Jag gick till hans lärare direkt. Det slutade upp men han fick byta kompisar. Han var ensam ett tag men började umgås med en tjej som idag fortfarande är en av hans bästa vänner. Min tröst till honom då var att det blir bättre du får snart nya vänner. Jag hade rätt nu hänger han i två konstellationer ett gäng här i stan och ett kompisgäng från nya klassen i Karlstad.
Nu går hans lillebror igenom en liknande sak. Han har brutit ihop ett par kvällar här. Men inte riktigt velat tala om vad det gäller. Han har gråtit av glädje för att vi bryr oss. Om han bara visste hur mycket. Igår kom någon form av erkännande. Den tuffa, coola killen i klassen gillar honom inte och de andra följer efter. Dem har nog alltid varit lite konkurrenter. Den här killen har retat Lukas fram och tillbaka. Jag säger retat för Lukas tar lätt åt sig och tänder till och jag förstår att det triggar den här killen. En gång lekte den här killen med alla hans kompisar de var ett gäng på fem personer och Lukas ville vara med men den här killen sa nej så då sa alla nej. Han var så otroligt ledsen. Jag kontaktade hans mamma för att försöka Reda ut vad det var som var fel. Jag fick väl inte ut det jag hade hoppats. Hon tyckte inte att han behövde låta Lukas vara med för han ville inte det och tyckte att Lukas var för bestämmande i leken. Och det är han kanske. Men det kändes ändå inte helt okej. Att utesluta en så där för att det inte passade pojken. Jag jobbar som lärare och tycker inte det är så där det går till.
Min tröst till Lukas just nu är att han snart ska byta klass. Något jag ifrån början var emot men som jag nu ser fram emot och Lukas han längtar han med. Han är lite redig och vill ha lugn på lektionerna så han kan jobba. Han presterar otroligt bra i skolan men får inte alltid utrymme för det pga oroliga, stökiga barn. Precis som i vilken klass som helst i Sverige 2020. Så jag hoppas det här kan bli bra för honom. Sen lär det ta ett tag innan dem får en lugn klass med arbetsro. Men jag håller tummarna.
Och det jag skulle skriva ifrån början är att jag är så otroligt stolt att jag uppfostrat två känslosamma killar som står upp för sig själva, kompisar, tjejer men ändå är ödmjuka och fina individer. Felix har blivit en fantastisk ung man och jag hoppas och tror att Lukas är på väg åt samma håll. Såklart är alla fantastiska på sina vis men just det här att dem inte faller för grupptryck, är matcho det är det jag är extra stolt över. Och även om man förlorar en del kompisar längs vägen så får man tillslut det man förtjänar och man vinner på att vara fin och ödmjuk och gå igenom livet utan att trampa på folk. Man vinner kanske inte nu men man vinner i det långa loppet!
Älskade killar ni och eran syster är det bästa jag har. Jag älskar er och är så stolt så jag nästan spricker!
Covid-19 🦠
Det enda som existerar, cirkulerar, figurerar just nu är ju Corona. I skrivande läge har runt 5000 konstaterats smittade i Sverige och runt 290 har dött. Företagare går på knäna och livet är verkligen på paus och stand-by. Önskar att vi kunde spola fram
tiden en aning så det värsta var över. Men dem tror att det kan hålla på från och till i mer än ett år. Allt vi kan göra är att sitta i båten, tvätta händerna och hålla avstånd. Samt stanna hemma om
Vi är minsta dåliga. Just nu sitter jag själv i karantän. Mina luftrör piper och jag har en envis hosta. Ibland är jag svag i kroppen speciellt vid ansträngning. I ett normalt läge hade jag orkat gå till jobbet. Men nu får jag inte. Jag kommer inte att
jobba på resten av veckan. Vi är tre borta i vårat arbetslag och mina kollegor sliter hårt och jag kan inget göra för att hjälpa dem. Jag kan bara sitta här och inte göra ett skit.
Jag är inte bra på att sitta stilla i båten. Jag är heller inte bra på social distansering. Men jag får träna! Så in i helvete också. Kalendern är tom. Min mamma har fyllt 70, min svärmor 65. Vi har inte ens firat dem. Kan inte heller träffa min bror
och mina älskade brordöttrar. Livet är på paus och jag vill inget hellre än att trycka på play!
Snälla låt den här madrömmen ta slut!
Fördelar med att vara hemma:
Stayin busy
Livet går i ett jäkla tempo ändå. Men det är ofta så jag vill ha det. Har inte uppdaterat härinne sen urminnes tider. Det har hunnit vara jul och nyår ocu nu har halva februari gått.
Vi har haft det bra här hemma. Firade jul med mamma, svärmor och svåger. Sen drog vi till Gbg en helg och umgicks med bror och hans två döttrar några dagar efter kul. Nyår firades i goda vänners lag.
I januari åkte vi till Teneriffa för sjunde gången. Vi åkte med Linda och hennes familj. Det var en helt underbar resa som alltid. Vi hade lite otur med vädret då det har mulet i 2-3 dagar men annars skönt. Vi åt massvis, badade, solade, badade och hade
det allmänt skönt.
Här hemma fortsätter renoveringen. Kim jobbar med hallen just nu. Lite kaos här som vanligt men man vänjer sig. Älskar honom för att han håller på.
I helgen fyller Lukas 10 år. Vi åker till Sthlm imorgonbitti. Felix ska gå på sabaton med två kompisar. Vi följer med eftersom dem är för unga för att boka hotell själva. Så vi får försöka roa oss på bästa vis. Varken Alice eller Lukas vill egentligen
åka men det blir säkert mysigt. Har bokat Pinchos men annars inget annat. Men Nåt lär vi hitta på.
Jag har börjat träna på gym för andra gången i mitt liv. Har försökt utesluta socker och tappat ett par pannor. Men har ju galet lång väg att gå. Men framförallt så vill jag leva länge. Jag älskar ju varenda sekund av livet. Men en dag i taget och
en långsiktig lösning som jag tänker nu. Bara att kämpa på.
November
Lördagkväll och jag ligger i sängen och surfar. Jag gillar att spendera lördagar på sånt vis. Sett två avsnitt av The act med kimpa. Innan dess var vi på maxi och handlade helggottis. Mer spännande än så har det inte varit idag. Igår var jag på AW, spänning
så det räcker resten av helgen. Morgondagen kommer att vigas åt städning och tvätt. Som de flesta andra söndagar.
Det för bättre på jobbet, gruppen går framåt även om det finns fortsatt stora behov i gruppen. Känner mig iaf mer hoppfull än i början av terminen. Bara fyra veckor kvar på höstterminen, sen är det jul. Det är sjukt! Men härligt. Efter jul väntar
en resa till Teffe runt hörnet.
Förra helgen var vi ute och firade Charlie som fyllt år. Började på italiensk restaurang och slutade på krogen tro det eller ej.
Alice är verkligen i tonåren och puberteten nu. Jag måste skaffa mig hårdare hud om jag ska överleva detta. Hon kan vara så fruktansvärt elak och det mesta är riktat mot mig eller lillebror. Felix påminde mig om något jag sagt när hon var väldigt liten
och som jag sen upprepat ett antal ggr. "Överlever jag hennes tonår, överlever jag allt". Det är lika sant idag som då. Eller i verkligheten som i fantasin närmare bestämt. Pust!
Ångesten jag skrev om sist handlade om en specifik sak som hänt. Den är numera utredd och klar. Så skönt!
Ångest
Det är ytterst ovanligt att jag har ångest. Jag kan räkna gångerna på mina tio fingrar ja kanske fem som jag haft ångest som vuxen. Men sen ett dygn tillbaka så ligger den där och gror. Jag mår illa, har svårt att äta (men bara ibland, hoppas det
håller i sig så jag kan ha nytta av den här skiten). Jag lider så med er som lider av ångest och har det ofta. Det är så vidrigt! Jag hoppas att min går över om några dagar. Sen hände det en sak nu ikväll som gjorde den ännu värre. Är fast på ett hotell
i Gbg så jag tar mig liksom ingenstans. Den här resan skulle bli mysig, men den blev mest tung. Men inte för barnen, dem har fått gå på museum bland gastar och clowner på Liseberg. Och de små har fått åka Balder för första gången, dem älskar den
lika mycket som jag. Mina älskade fina barn, vad gjorde jag utan er?
❤️
Lev nu dö sen
Har precis sett första avsnitt av årets upplaga av så mycket bättre. Jag har aldrig följt den serien av den enkla anledningen, att jag inte ser på tv. Jag ser typ bara på streamingstjänster. Men då och då rycker jag upp mig och nu ser jag Bonde
söker fru, Downton Abbey, Innan vi dör samt solsidan. Fast i efterhand på play så jag slipper all reklam. Älskar hur som helst Petters liv nu dö sen. Det har gjort sen den kom ut. Den peppar så på nåt vis. Den påminner mig om den person jag en gång var.
En peppande, positiv människa. Som alltid fann möjligheter och såg lösningar. Ibland undrar jag vart den tjejen är nu? Jag ser inte allt negativt nu det gör jag inte men det är ändå skillnad mot förr.
Kanske livet som gjort mig hård? Tar numera hand om min mamma som om hon vore mitt fjärde barn, hon är mitt fjärde barn. Och jag är ingen bra mamma i den relationen.
Min fjärde förskoleklass som jag tog emot för två månader sen måste jag ha fått för mina synder. Jag sliter ihjäl mig på jobbet men ändå så känns det inte som om jag kommer nån vart. Kroppen verkar ha börjat säga ifrån. Vaknar så många ggr varje natt
så min pulsklocka inte ens kan registrera någon sömn. Vaknar med pulserande huvudvärk och det känns som att jag ska dö. Har varit hos läkare och fått lite mediciner och i natt tror jag att jag sov men det tycker inte klockan.
Kim är i Rumänien och felix på läger i Åmål. Så det är bara jag och de minsta hemma. Och ikväll blev Lukas sjuk. Så stämningen är på topp. Vet att jag ska vila men jag blir så uttråkad! Läkaren frågade om han skulle sjukskriva mig jag sade nej tack. I’m
not a quitter. Vill inte svika. Men försvinner inte den här huvudvärken så ska jag sjukskriva mig en vecka bara för att se om det blir bättre.
Nu ska jag lyssna på pod och sova!
Längesen sist
Har inte skrivit här på år och dagar sen känns det som. Livet ser dock ut ungefär som det gjorde sist jag skrev. Jag har varit lite risig och varit hemma från jobbet. Har en del sjukfrånvaro sen i höstas typ fyra dagar sen terminstart. Inte likt mig men
jag fick en tuff grupp och det är slitigt som bara den.
Roar mig däremellan. Varit på show och Pinchos samt druckit vin några gånger med fina vänner. På torsdag eller fredag åker Kim till Rumänien och jobbar ett par dagar. Snart är det höstlov och då drar jag och barnen till Göteborg ett par dagar. Ska umgås
med brorsan och hans döttrar samt bompå hotell och ha det gott.
Felix trivs bra på gymnasiet och har hittat nya vänner precis som jag hade hoppats på. Annars rullar det på med det mesta. Är väldigt tacksam för familj och vänner, mörka kvällar framför en bra serie.
Söndag i september
Idag är det september och det är officiellt höst. Det fullkomligt vräker ner och det mullrar härligt. Lukas hade en utflykt med friluftsfrämjandet men den är inställd. 14.30 ska vi infinna oss på Norrqvarn för att äta god mat och fira svägerskan som fyllt
35 år.
Har tagit emot min fjärde förskoleklass och herregud. Det finns att jobba med kan jag väl säga. Men skam den som ger sig. Vi får väl se hur det går.
Annars är det fullt upp med det mesta. Felix har börjat på gymnasiet i Karlstad och har långa dagar. Alice har börjat sexan och Lukas trean. Lukas har fått flytta in i sitt nya rum. Vårat gamla kök. Kim har jobbat med det hela sommaren. Rivit det gamla,
lagt ner golvvärme, satt upp nya väggar, målat, tapetserat, lagt nytt golv och tak. Som han har slitit. Men det blev så jäkla bra! Är så tacksam över att jag har en händig man!
Haft fest hemma för såväl vänner som kollegor och försöker i vanlig ordning umgås med så många jag kan på min lediga tid.
Sommaren
Satt precis och skrev ett jättelångt inlägg som försvann. Så segt! Gjorde en liten uppdatering om sommaren. Börjar jobba på måndag efter fem veckors underbar semester! Börjar med skolavslutningen. Felix fick stipendium för fint uppförande och förebild
för klasskompisarna. Jag grät såklart ordentligt.
Svärmor har köpt en sommarstuga, så där har vi hängt en del i sommar, badat, grillat, firat midsommar och sovit i tält.
Jag åkte ner till Gbg en vecka och hängde med brorsdöttrarna. Hade med mig Alice och Lukas och vi åkte paddan, gick på universeum, hängde i parken samt åt på Pinchos vid avenyn samma kväll som Metallica uppträdde. Så typ allt på menyn var slut.
Vi har varit i rottneros och Kolmården. Där vad det mkt folk och blev väldigt risig och fick gå ur parken. Vi har åkt till Stockholm med några kompisar. Där gick vi på naturhistoriska, Skansen, Mall of Scandinavia, såg lejonkungen på imax och avslutade
med en ålandskryss.
Jag har lyssnat på böcker och sett på serier, skitit i att städa och sovit länge varje morgon. Det har varit guld helt enkelt. Men än är det inte slut. Nästa vecka har jag styrt upp två middagar, en hemmafest samt kalas för kusin Lilly på söndag.
Och för att lindra jobbångesten så bokade jag igår en resa. Dem hade ett erbjudande på all inclusive jag inte kunde motstå. 350 för mat en hel vecka. På ett annat hotell vi tänkt boka så kostade det 15000. Så ett riktigt fynd. Det blir Teneriffa för
sjunde gången, älskar ön!
Här kommer sommaren i bilder
I denna ljuva sommartid
Det är så mycket känslor hela tiden. Idag hade vi Smiledag på jobbet. Barnen var utklädda och en del av dem var modiga nog att uppträda för oss. Tårar! Ikväll är Felix på avslutningsmiddag med niorna. Han hade köpt kläder själv och var så stilig. Han
ska spela gitarr på scenen där på skolan ikväll. Dem ska sjunga en låt för lärarna. Tårar! På fredag är det skolavslutning. Ska vara med på Felix den här gången, samt min egna förskoleklass. Tårar!
Har inga planer alls för sommaren. Men svärmor har just köpt en stuga och vi har att göra här hemma. Så det löser sig nog. Lite roligheter ska vi nog också iväg på.
Sommaren, jag älskar dig! ❤️🌻☀️🦋
Smile like You mean it
Har varit ganska frustrerad på jobbet sista tiden. Inte så mkt på jobbet i sig men kollegorna om sanningen ska fram. Det ligger såklart inte bara hos dem. Men jag blir nästan knäpp. Det är som var som aldrig försvinner, det bara rinner ut och kletar och
äcklar ner. Hade ett ärligt samtal på chatten med en kollega nu ikväll och hon var så brutalt ärlig mot mig. Om hur hon saknar mina skratt och den gamla Maria. Jag är ju inte en bitterfitta. Jag är en tjej med en fantastisk humor som har nära till skratt.
Men jag går tydligen runt och är sur på jobbet. No more! Jag ska försöka, men jag känner för att prata med mina kollegor om hur jag känner. Säga vad jag verkligen tycker. Men försöka vara ödmjuk istället för att fräsa och spotta när frustrationen äter
upp mig inifrån. Jag ska låta den sista tiden med kollegorna vara bra. I höst har jag enbart lärartjänst så då blir mitt uppdrag annorlunda. ❤️
Perspektiv
Haft en bra dag, en bra sista vecka och är rätt harmonisk i humöret. Blev dock irriterad på jobbet. Vi är en sån otroligt stor skola nu och även fast alla barn inte är mitt ansvar ute på gården så vill jag ändå finnas där och hjälpa till och styra upp.
Det är ett sjuhelsikes ansvar! Kommer hem och drar sen på möte. Framför en Och annan åsikt på ett någorlunda ödmjukt sätt. Man vinner inget på att låta arg och vara gåpåig. Vi gnäller för lätt i detta land! vi Vet inte hur jäkla gött vi
har det. Kommer på mig med att vara på väg in mot gnällandet jag med. Men brevid mig sitter en kvinna vars dotter brann inne för tre År sen och Nu kämpar hennes svärdotter med en hjärntumör, det ger mig perspektiv. Vad fan gnäller jag för? Nej jag
intalar mig varje dag att jag ska gå in med En positiv inställning och försöka smitta av mig med min glädje. Så som jag kan göra. Men ibland är det motigt när jag känner att folk gör mig frustrerad. FAN, fokus!
Imorgon är det PKU dag på jobbet. Älskar dem! Så får man äta lunch ute också, himla härligt. För en lunch på stan är inget man är bortskämd med som lärare vill jag lova.
Nu ska jag sova!
Kräkdag
Haft en jobbig dag på jobbet. Har ju tystnadsplikt men en av dem värsta jobbrelaterade grejer jag varit med om under mina yrkesverksamma år som lärare. Känner för att fulgrina under mitt täcke hela kvällen. Men det gjorde jag inte. Såg på serier tills
jag däckade i soffan. Tänker på fina saker. Som att jag har fina kollegor som bakade till oss i måndags, kollegor som stöttar när det är tufft och sen skrattat Tillsammans med mig sen efteråt när stormen lagt sig. Och att jag är bjuden på bröllop senare
i vår. Bara för att nämna några saker att vara tacksam för, det finns så många. Jag är otroligt lyckligt lottad, jag är medveten om det.
En dag i taget. Sova, vakna, skalla dagen, komma hem och krascha, börja om!
Uppdatering
Det här med att hålla liv i bloggen är inte min specialitet kan man säga. Men jag vill ha kvar den för jag älskar den. Men mest älskar jag att gå tillbaka och läsa.
Sen sist så har vi vart på Teneriffa igen. Jag bokade egentligen Egypten i år men min sambo vägrade åka dit så då fick jag boka om. Så det blev ganska mycket dyrare. Men nu har vi kommit överens om att vi ska bestämma tillsamman och diskutera innan jag
bokar nästa gång. Har redan börjat kolla vart vi kan resa i sommar. Problemet är att jag vill överallt. Vi får se vad som sker.
Vi har flyttat på jobbet, men det har jag nog skrivit om. Det känns bra och våra nya lokaler är otroligt fina. Försöker styra upp en kryssning med mina kollegor eftersom jag var magsjuk förra året när vi åkte.
Just nu är det sportlov och jag har varit ledig i två dagar. Igår så latade jag mig. Lagade snabbmakaroner med smör, ketchup och peppar till lunch. Sån mat jag åt som fjortonåring. Bara att jag bytt ut aromaten mot peppar. Barnen fick gårdagens rester
som var tacopaj och pizza. Sen bakade jag mockarutor också men utan cocos för den slängde jag bort för några veckor sen.
Annars har det inte hänt så mkt. Har varit på facklig kurs igen. Det är verkligen så kul. Man får lära sig så mkt och det är härligt att göra annat än vara i barngrupp hela dagarna. Jag älskar mitt jobb och att ha en förskoleklass är verkligen superrolig.
Är tacksam för att jag fått den chansen tre år på raken nu.
Hemma går renoveringen långsamt framåt, men den går framåt. Kimpa har fått tillbaka lite energi men iblan där han så trött så jag blir orolig för honom. Jag tänker inte pressa honom. Ser jag att han är trött så vill jag hellre att han vilar. Jag uppmuntrar
honom att gå och vila medans jag lagar god mat åt honom. Igår gjorde jag en fläskfilégryta som till och med Alice åt. Hon gick och tog om och det händer aldrig. Speciellt inte när det är kött för det undviker hon helst. Så vi tar det försiktigt här
hemma. Det finns ingen peron jag älskar eller respekterar mer än Kim. Vill bara att han ska orka och må bra.
Idag ska vi hem till min svåger och fira hans födelsedag. Det blir mysigt. Får se om jag snart återkommer igen. Jag hoppas det!
I’m a bad liar
Nu har jul och nyår passerat! Både jul och nyår var fina. Vi umgicks med Kims familj vid båda tillfällena. Det har varit lugnt och stressfritt. Det har varit frid och fröjd hemma. Vi är en rätt lugn familj men oftast så blir det lite konflikter när man
är hemma tillsammans så länge. Så smärtfritt som det varit det här lovet kommer jag inte ihåg sist det var. Känns väldigt skönt!
Har hunnit jobba i ett par dagar. Vi har flyttat på jobbet så jag har mest packat upp dessa dagar. Mest fritids och inte mitt klassrum då dem tyvärr glömt bort mig så jag fick inga möbler. Så jag fick lite ihopplockat som egentligen skulle slängas. Stolarna
har förut varit i en sjätteklass så vi får väl se hur det går. Har måndagen på mig med innan barnen kommer. Det blir iaf superfint och det är roligt att vi äntligen flyttat in. Blir ju mer kollegor med då man delar hus med två arbetslag till. Så det
känns bra.
Idag har jag städat, lagat mat och styrt upp för mamma som tappat bort sin plånbok, för vilken gång i ordningen vet jag faktiskt inte. Hår inte att räkna längre haha. Utredningen visar iaf att hon inte är dement, kanske är depressionen som förstörd hjärnan
helt. Och hon kan knappt gå alls. Blir nog rullstol inom ett halvår eller så känns det som. Det är som det är. Känns som att hennes otur aldrig tar slut heller. Hennes bil har nyss varit på verkstad i fyra veckor och nu blev hon påkörd i samband med
dem fruktansvärda dödsolyckan här om dagen. Så nu behöver bilen lagas igen. Så då får jag handla åt henne igen. Men det funkar ju. Jag är tio ggr bättre på att handla än henne.
Lät som ett dystert inlägg kanske, känner mig inte minsta dyster. Tycker livet är fantastiskt härligt mest hela tiden. Hoppas ni haft en fin jul och lite ledighet.
Fröken ja tack!
Är ni också som som säger ja och tack till allt! Det gör jag. Är föräldrarepresentant i alla mina tre barns klass, fackligt ombud på arbetsplatsen. Och vem tror ni ansvarat för alla kakbeställningar och insamling till barnens klasskassor. Vem som administrerar
allt och styr upp? Dessutom är det alltid jag som handlar och dukar när mott arbetslag står för fika för 70 personer. Dessutom har jag skött min mammas handling senaste veckorna. Ansvaret tar aldrig slut. Dessutom har jag just styrt upp blomma till
barnens lärare. Har också en trött man vilket gör att det mesta ansvaret hemma är mitt. För det mesta har har ingen emot detta. Jag gillar fullt ös medvetslös. Men ibland vore det skönt med lite lugn och ro. Dessutom flyttar vi just nu på jobbet. Vi flyttar
sju klasser och två fritidshem. Så vi är inte på något vis sysslolösa. Sen är det december på det. Och snart jul! Wiie!
Har givetvis beställt en resa, vi åker i slutet av januari. Det är mitt sätt att överleva. Bara släppa alla måsten, umgås med familjen och må gott. Dessutom få lite sol på denna kalla bleka lekamen. Finns inget bättre!
Har nyss tillfrisknat från urinvägsinfektion. Hade över 39 graders feber i fyra dagar. Fick penicillin och är tillbaka på banan igen.
Lev nu, dö sen!
Ikväll har hela familjen varit på Pinchos. Alice fyller 11 år idag och hon valde mat för kvällen. Så nu är jag hemma trött och mätt. För 11 år sen hade jag rätt ont och hade fått gå ifrån sändningen av idolfinalen. Året var 2007 och det stod mellan Amanda
Jensen och Marie Picasso. Ikväll är det också idolfinal men jag har ingen aning om vilka som möts. Numera kollar jag bara på audition. Nu är hon iaf 11 år våran tjej. Henne som vi älskar så vi går sönder men också vi slår knut på oss själva för att förstå
sig på. Hon har fått massa kläder och en ny telefon och hon är väldigt nöjd. Lillebror är lika nöjd han också eftersom han ska få hennes gamla telefon.
Imorgon ska vi åka till Norrqvarn och käka julbord. Så jag går väl upp ett kg eller två denna helg. På söndag blir det att tvätta och städa ikapp.
Igår hoppade jag över en personalfest förvisso så var den för alla kommunanställda i kommunen så det var inte de närmast sörjande direkt. Däremot var jag på teater i tisdags som lärarförbundet bjöd på. Och jag planerar för en utlandsresa men vi får
väl se.
You’re giving me a million reasons to let You go. You’re giving me a million reasons to quit the show
Den här vecka har varit lite mer slitsam. Bröt ihop på jobbet imorse. Det handlar inte om mig men om en frustration och hur saker man säger kan skada folk. Ja för livet faktiskt. Och som lärare ska man inte sticka ut hakan, man ska bara smeka medhårs
le och ta emot. Jag vill bara skrika och skaka om vissa människor. Varför har folk inte förmågan att se världen för vad den är. Och den ena händelsen avlöste den andra. Så det är en fantastisk tur att det är fredag. För idag var tamefan mina leenden slut.
Så nu tar jag helg. Jag ska umgås med mina barn, jag ska ha hem mina tjejer på bubbel. Det see ut som fan här hemma och jag får nästan skämmas när jag släpper in dem. Men den här träffen har vi försökt få till i mer än två månader så nu gav jag upp
och bjöd hem dem. Det sla bli härligt. Och bäst av allt är att Kim kommer hem söndagkväll. Mitt livs kärlek. Jag står snart inte ut längre. Veckorna har gått riktigt bra. Vi har helt fantastiska barn. Dem har fixat och trixat. Dem är helt otroliga, finns
inte ord för dem! Men nu längtar vi efter mannen i familjen som sagt.
November
Nu har det blivit november och så fort som det går så är det snart jul igen. Just nu vill jag förvisso att tiden ska gå fort. Igår åkte kimpa iväg till Chicago för att gå två kurser hos GM. Rätt coolt faktiskt. Men han ska vara borta i 16 dagar. Det är
väldigt dyrt att ringa honom nu och han ligger typ -7 timmar. Så vi får inte riktigt till kontakten så bra. Annars när han är borta så brukar vi kunna prata med honom på kvällarna. Så det blir lite annorlunda den här gången. Vardagarna går ju av sig själv
men de tre helger han är borta bli segare. Nu ska jag sluta älta detta 😊.
Annars så rullar det på med det mesta här hemma. Största som händer nästa vecka är att Outlanders säsong 4 kommer till viaplay. Ni som inte sett den borde göra det omedelbart. Speciellt ni kvinnor så ni kan dregla lite över Jamie Fraser. Sen till helgen
ska jag äntligen få gå på NMFTG med skäringer. Har sett fram emot det länge. Ikväll ska jag kanske pallra mig iväg på bio med några kompisar. Se a star is born igen. Såg den med kimpa förra helgen. Den var så bra och Gaga och Bradley briljerade!
